Jag är hänförd, förförd och kär!

Igår fick vår Cleopatra sitt första stoföl, en tjej efter Ambersun Centaurus.
Denna lilla tös är något av det sötaste jag sett! En sådan otrolig lyster i fibern, en mjukhet och en färg som verkligen drar ögonen till sig. Mums!
Alla våra föl är förstås vackra och speciella men denna lilla dam är något alldeles extra. Nu återstår det att se hur ullen utvecklar sig..... Kanske har vi fått till vårt första topp-föl? Mamma Cleo är väldigt förtjust i sin vackra dotter, hon pussar luktar och njuter av sitt alldeles egna föl. Och bryr sig inte ett dugg om att vi vill hälsa eller väga fölet men de andra alpackorna får minsann inte komma fram. Här är det skillnad på folk o folk :-)

Och så var det detta med namnet... Hmm.... Vi kommer nog snart fram till det också

FÖÖÖÖL!!

Vi har fått två föl av fyra så här långt. På bilden ser ni fjolårsfölet Alaska i bakgrunden och framför henne står Dundra till vänster och Athena till höger.
Först ut var Athena, hon är dotter till Artemis och hingsten Ambersun Evolution. Hon är så vit att det nästan gör ont i ögonen. Första dagarna förde den vita färgen mina tankar till ett par nya vita gympaskor, ni vet sådana som lyser!
Dundra kom därefter, dotter till Daphne och Ambersun Evolution. Dundra är inte vit, mera beige eller kanske light fawn? På bilden går det inte att se hennes färg för alpackorna har hittat en gammal eldningsplats och gladeligen rullat sig i detta gråa elände.
Dessa två föl är väldigt mycket släkt. De har samma pappa (Ambersun Evolution) och Daphne är dotter till Artemis.... vilket gör att Athena är moster till Dundra. men de är totalt olika i ullen. Nu går det inte att säga så mycket om ullen eftersom den har legat i fostervattnet och därmed inte har de egenskaper som ullen får framöver. Det enda vi kan säga är att ullen på fölen är glansig och mjuk.

Nu ser vi fram mot Cleopatras föl, hon är idag på dag 345 och kan få vilken dag som helst.

Fyndat!

Kolla här, 95:- på second hand :-)

Häpp!

Avspottad

Idag spottade vi av Amorina för andra gången med positivt resultat!
Och vad innebär då detta?

Jo, så här funkar alpackor..
Alpackor har ingen brunstperiod eller löp eller menstruation eller vad ni nu vill kalla det. De är tillgängliga året runt så länge de inte är dräktiga. En alpacka går dräktig cirka 330-365 dagar, efter fölning vill man gärna vänta till 18 dagar eller mer innan hon får träffa hingst.
När hingsten träffar stoet så 'luktar han av' henne, han känner på doften om hon är dräktig eller ej. Om hon är tillgänglig så jagar han henne, rider på henne tills hon lägger sig ner. Under tiden sjunger han för henne, ett hummande läte, och han fortsätter sjunga under hela kärleksakten som varar allt från tio minuter till trettio minuter. Hingstens sång framkallar ägglossning hos stoet. Vid ägglossning framkallas även en del hormoner hos stoet som påverkar henne att tro att hon är dräktig även om hon inte är det. För det är inte alltid som betäckningen resulterar i ett befruktat ägg. Efter kärkeksakten skiljs hingst och sto åt och så låter man de träffas igen efter en 7-10 dagar för en så kallad avspottning. Är stoet dräktigt så vill hon alltså inte ha med hingsten att göra, han kommer försöka jaga henne, rida henne och sjunga för henne. Är hon dräktig så springer hon undan, sparkar åt honom eller i värsta fall -spottar på honom. En del ston är väldigt träffsäkra, de kan träffa en hingst rätt mellan ögonen om de vill.
Så låter man det gå ytterligare en vecka för att därefter släppa ihop dem igen. Är det så att stoet reagerade med att spotta vid första avspottningen så kan hon lägga sig vid andra träffen, hon var med andra ord inte dräktig utan enbart påverkad av hormonerna kring ägglossningen.

Och nu har alltså Amorina träffat hingsten Eros två gånger efter betäckning och hon markerar tydligt att hon inte är tillgänglig. Vilket betyder att vi troligen får föl efter dem nästa år! Tjohooo!!!!



Med Vänlig Hälsning
Sofia Leijon

I väntan

Vi är just nu mitt i fölväntans tider. En alpacka går ungefär 330-365 dagar från betäckning till fölning, sen finns det alltid undantag. De som går kortare tid och de som går längre.
Nu idag har Daphne gått 341 dagar, Artemis 327 och Cleo 317.
För fyra dagar sedan sjönk Artemis mage ner, bandet i ryggen som håller fölet på plats har lossnat (inuti) så då ser det ut som att fölet ligger långt ner, som att man lagt en stor melon i en hängmatta. I flanken går magen in ordentligt, som ett stort hålrum. Då är det nära. Sedan ska magen åka upp lite igen och då är det dags.
Daphnes mage åkte ner idag och hon har förvärkskänningar. Artemis står helst på samma ställe, kniper, lägger tyngd på frambene och knäar lite med bakbenen och kutar med ryggen. Jag har varit på helspänn nu sedan i fredags, jag är redo!!
För Artemis är en av få alpackor som inte klarar fölningen utan hjälp.
Med vartenda föl har det varit samma sak, huvud hals och ben kommer ut fint men därefter lägger värkarbetet av. Fölet stannar/fastnar med bogen. Då behöver man vara där och hjälpa fölet ut, försiktigt.

Idag när jag gick in i ligghallen hos tjejerna så kom Artemis fram till mig, ställde sig nära (0.5m?) och liksom sökte kontakt. Artemis är en väldigt avståndstagande alpacka som helst håller sig några meter bort från människan. Men nu börjar det närma sig fölning. Som att hon frågade mig 'är du med mig när fölet kommer, hjälper du mig då Sofia?

Alpackor är magiska...

Dag 327 Artemis

Liten är nu stor

Vårt lilla förstfödda föl Amorina är nu två år gammal och fick därför träffa hingsten Eros i lördags.
Jag har haft lite beslutsångest angående om Amorina skulle träffa hingst över huvud taget i sitt liv, hon är ju vår sneda lilla kärlek. På alpackaföreningens hemsida har jag publicerat berättelsen om Amorina och hennes speciella snedhet http://www.alpackaforeningen.se/sned-vid-fodseln/

Betäckningen varade i cirka tjugofem minuter. Eros är dubbelt så stor som Amorina och därmed väldigt tung. Amorina har lite svårt att ligga 'rakt', hennes högra bakben vill inte vika in sig ordentligt. Och det blev inte bättre med en så tung man på ryggen.. Så i slutet låg hon på sidan, det såg inte så värst bekvämt ut och jag var rädd att han skulle trycka sönder hennes lungor så min man och jag fick med förenade krafter välta tillbaka henne på rätt köl med hingst uppepå. Pust!
Allt gick annars bra, nu hoppas vi att allt går väl och att amorina får ett eget vackert litet föl.
Hennes snedhet ska inte vara ärftlig enligt veterinär. Och en alpacka mår bäst när den är dräktig.. Det är liksom det som är meningen med livet, i alla fall om du frågar ett alpackasto :)

Jag har fortfarande lite orosmoln i magen.. Kommer amorinas höfter att klara tyngden av fölet i slutet av dräktigheten? Kommer födseln gå bra?
Kanske blir det bara detta fölet? Eller så går allt hur bra som helst.

Visst är de ett vackert par?