Vitt alpackagarn

Även om man inte annonserar eller över huvud taget berättar för folk om produkter så får jag förfrågningar om färdiga produkter. Torgvantar till vår livsmedelsleverantör Magnus sambo, garn i mängder till en arbetskamrat som vill sticka en dubbel halsduksponcho, torgvantar till en annan arbetskamrat.. Ja sådär är det, det börjar bli kallt ute och då längtar man efter mjuka goa handgjorda grejer. Som mina :-)
Det som är jobbigt är att jag måste säga nej till beställningar, jag hinner inte riktigt med. Jobbar 100%, gård, djur av alla slag, barn och inte att förglömma huset som ska fejas titt som tätt till visningarna eftersom det är till salu. Men jag är ändå glad, och tacksam över min spinnar-gåva och att folk vill bära dem. Det är häftigt

Kardning

Igår fick jag tillbaka min kardmaskin, en begagnad Ashford som är perfekt till alpackans ull. Och eftersom det börjar trilla in beställningar på handledsvärmare och torgvantar så är det lika bra att sätta fart! Ullen på bilden kommer från Kusipaco Alpacka i Tomelilla, jag vet inte vad djuret heter som gett ullen. Men jag gissar på att det är en Ambersun-dam för den är så otroligt tät men inte finfinfibrig som ett ungt djurs ull är. Jag har handtvättat den först, det tycker jag att man bör göra när man jobbar med ljus ull annars ser produkten så skitig ut

Alpacka-prutt

Det här med att äga alpackor har många intressanta sidor. Förutom själva uppenbarelsen och samvaron av alpackan, njutningen i hanteringen av deras fantastiska ull och spänningen i avelsplaneringen så får man ju även ta hand om prutt-produkten. Alpackor är renliga djur, de skvätter inte överallt och bajsar minsann inte överallt. Nej, de har toaletter. Japp! De samlas tillsammans, siktar in sig och går tillsammans på toaletten. Med en luftbombares träffsäkerhet så lägger de bajset på hög. Och urine över den. Det betyder alltså att du kan gå barfota i en alpackahage utan att få alpackaprutt mellan tårna såvida du inte klafsar ut i deras toaletter :-)
Lättstädat är det definitivt.
På bilden ser ni mitt kvällsjobb, här är prutten i deras alpackatoalett. Med hjälp av räfsa och spade samlas den upp.
Alpackaprutt är en unin produkt, den kan användas som blomsternäring direkt på rabatterna/krukorna/potatislandet för bajset behöver inte bränna. Det är dessutom relativt luktlöst om man jämför med häst, ko, gris, hund, katt, fågel.

Värt att prova alltså! Synd bara att man inte är mer trädgårdsintresserad än man är...

Små blir stora

Nu är de små fölen inte så stora längre, de vill ha egna hinkar med mat i. Och för att de ska få äta i lugn o ro så stänger jag in de stora i fållan

Min älskling i en hörna

Sitter här vid frukostbordet och tittar på min älskling, dvs min första egna spinnrock. Jag spann på den igår här i köket men hann inte färdigt innan middagen skulle fram så rocken ställdes in i hörnet så länge. Och just sådär, med ullen hängande, så är rocken som vackrast.
Hon är daterad 1856, någon har skapat henne som trolig brudgåva till sin tillkommande, det var så man gjorde förr. Och någon har arbetat vid rocken i många timmar, fotbrädan är så ljuvligt nedsliten.
Jag gav 250:- för henne, tog henne hem och min man putsade upp henne. Jag smorde hennes delar och gav henne smörj. Hennes enda spole behövde finslipas lite inuti för att rulla lätt. Och jag har aldrig haft en såhär skön spinnrock, någonsin... Är ändå ägare till ett par stycken nu... Så därför har jag döpt henne till 'älsklingen'