Fiberfrustration

Sitter här och bläddrar på nätet, läser om fantastiska "Art Yarns" som finns där ute och känner hur inspirationen står och slår mig i nacken
*dunk*
*dunk*

Ååååh vad jag vill börja färga fiber!!! Jag har alla grejer hemma, jag har mängders mängder med ljus ull... så vad stoppar mig? JO husförsäljningen! Vi har, i över fyra månader, försökt sälja vår lilla gård. Vi har hittat ett annat ställe två mil norrut med riktig lada och riktiga gamla härliga beteshagar. Som gjort för alpackauppfödning och kurser. Vi har haft visning på visning av gården och flera par har varit väldigt intresserade men blivit stoppade av banken som inte ger lån så lätt.
Nu på fredag är det dags igen, visning alltså.

Alla dessa visningar innebär ju att huset ska vara i perfekt skick, med andra ord -inga färgexperiment! Jag som längtar efter att starta upp vänliga långa färgningar som är skonsam mot fibern, men det innebär ju att burkar o byttor behöver stå i fred ganska lång tid för att färgen ska växa ordentligt.

Sååå, håll nu tummarna för oss på fredag. Måtte detta vara vår allra sista husvisning....
För här kommer det skapas Art Yarn framöver .-D

Garn til salu

Här är det två härvor runt varandra, det blir så fint... som en blomma.
Den svarta tråden är från vår egen Alpackaflicka Amorina, det är hennes baby-ull. Den ljust vita (nästan rosa) tråden är ull som jag fått till mig, vet inte från vilken alpacka det är... Så jag kallar därmed garnet för...
Secret Lover

Är du intresserad av att köpa detta garn? Det är ungefär 90 gram totalt och jag vill ha 350:- plus frakt.
Maila mig i så fall sofia@hogalund.se

Nästan 1.2 kg handspunnet alpackagarn

Jag har fått i uppdrag att spinna ullen från alpackahingstarna Ambersun Romelius och Nybo Triton, här ser ni en del-leverans. Den svarta ullen från Triton är nu uppspunnen medans den bruna enbart är påbörjad. Totalt är här nästan 1.2 kg garn.
det intressanta i det hela är hur olika dessa djur känns mellan mina fingrar.
Tritons ull är högblank, lång, tung, krusig och jämn, den är lättspunnen och flyter fint.
Romelius ull är matt, lång, tunn, krusig och oerhört jämn. Den är mer finfibrig än Tritons ull. Och ändå är den mer svårjobbad. Den klumpar sig, det kan ju ha att göra med att den är så väldigt finfibrig. Men å andra sidan så kan jag göra garn så tunt som sytråd av denna ullen, om jag skulle vilja. Det går inte med den svarta ullen.
Man märker en skillnad i tyngden av nystanen, tar jag två nystan som är lika i storlek så skiljer det enormt i tyngden. Ett femtio grams Triton-nystan är bara trettiofem gram Romelius.
Den bruna hingsten är en väldigt fin Australien-import, den svarta är resultat av bra svenskt avelsarbete. Och i Australien har man kommit så väldigt mycket längre i sin alpacka-avel. Där är man verkligen ute efter ullen, att skapa garn och produkter av alpackan. Och då är det ju självklart så att man avlar fram djur med mängders mängder av ull och som håller bra jämn kvalitet över hela ryggpartiet. Det ger ju mer garn.

Men, jag gillar ändå den svarta ullen bättre. Så, om ett par år.... när Ulrika (som äger båda dessa hingstar) har fått fram alpackor med båda dessa hingstar i stamtavlan, då hoppas jag att de ärver Tritons glans och Romelius mängd och jämnhet. Och att jag får gräva ner fingrarna i den ullen också :-)

Här är bilder på garnet som ska skickas imorgon, visst är det en skön syn?