I väntan

Vi är just nu mitt i fölväntans tider. En alpacka går ungefär 330-365 dagar från betäckning till fölning, sen finns det alltid undantag. De som går kortare tid och de som går längre.
Nu idag har Daphne gått 341 dagar, Artemis 327 och Cleo 317.
För fyra dagar sedan sjönk Artemis mage ner, bandet i ryggen som håller fölet på plats har lossnat (inuti) så då ser det ut som att fölet ligger långt ner, som att man lagt en stor melon i en hängmatta. I flanken går magen in ordentligt, som ett stort hålrum. Då är det nära. Sedan ska magen åka upp lite igen och då är det dags.
Daphnes mage åkte ner idag och hon har förvärkskänningar. Artemis står helst på samma ställe, kniper, lägger tyngd på frambene och knäar lite med bakbenen och kutar med ryggen. Jag har varit på helspänn nu sedan i fredags, jag är redo!!
För Artemis är en av få alpackor som inte klarar fölningen utan hjälp.
Med vartenda föl har det varit samma sak, huvud hals och ben kommer ut fint men därefter lägger värkarbetet av. Fölet stannar/fastnar med bogen. Då behöver man vara där och hjälpa fölet ut, försiktigt.

Idag när jag gick in i ligghallen hos tjejerna så kom Artemis fram till mig, ställde sig nära (0.5m?) och liksom sökte kontakt. Artemis är en väldigt avståndstagande alpacka som helst håller sig några meter bort från människan. Men nu börjar det närma sig fölning. Som att hon frågade mig 'är du med mig när fölet kommer, hjälper du mig då Sofia?

Alpackor är magiska...

Dag 327 Artemis

Liten är nu stor

Vårt lilla förstfödda föl Amorina är nu två år gammal och fick därför träffa hingsten Eros i lördags.
Jag har haft lite beslutsångest angående om Amorina skulle träffa hingst över huvud taget i sitt liv, hon är ju vår sneda lilla kärlek. På alpackaföreningens hemsida har jag publicerat berättelsen om Amorina och hennes speciella snedhet http://www.alpackaforeningen.se/sned-vid-fodseln/

Betäckningen varade i cirka tjugofem minuter. Eros är dubbelt så stor som Amorina och därmed väldigt tung. Amorina har lite svårt att ligga 'rakt', hennes högra bakben vill inte vika in sig ordentligt. Och det blev inte bättre med en så tung man på ryggen.. Så i slutet låg hon på sidan, det såg inte så värst bekvämt ut och jag var rädd att han skulle trycka sönder hennes lungor så min man och jag fick med förenade krafter välta tillbaka henne på rätt köl med hingst uppepå. Pust!
Allt gick annars bra, nu hoppas vi att allt går väl och att amorina får ett eget vackert litet föl.
Hennes snedhet ska inte vara ärftlig enligt veterinär. Och en alpacka mår bäst när den är dräktig.. Det är liksom det som är meningen med livet, i alla fall om du frågar ett alpackasto :)

Jag har fortfarande lite orosmoln i magen.. Kommer amorinas höfter att klara tyngden av fölet i slutet av dräktigheten? Kommer födseln gå bra?
Kanske blir det bara detta fölet? Eller så går allt hur bra som helst.

Visst är de ett vackert par?

Tre gringos

För några veckor sedan fick vi hem hingsten Eros och hand kompis Exet, de går nu tillsammans med vår lille alpackapojk Diego. Dessa tre har bildat en skön trio, en riktigt trevlig flock att vila ögonen på. Diego blir fostrad på ett milt vis, jag trodde väl att de skulle vara lite för tuffa mot den lilla grabben men det funkar fint.
Och vem bestämmer? Fawnfärgade Exet (som är valack) eller vita Eros? Jag vet faktiskt inte, ibland är det som att de delar på rollen. Exet är så söt med sin nätta kropp, fina hållning och runda söta öron. Eros är stor och maffig, snygga ben och stark rygg. Och lille Diego är som en liten sparv bredvid dessa två.
Nu kommer ju Diego att växa till sig med åren, det ska bli spännande att följa hans utveckling.

Njutbart tidsfördriv

I väntan på att mitt spinna-rum blir klart med belysning och bänkar så har jag placerat min älsklings-spinnrock i hallen bredvid marsvinsburen. De får sällskap och jag njuter av att spinna. Jag hittade faktiskt tre kardade flor av hingsten Triton (ägs av Ulrika Westblom, Adora Alpacka) så de måste jag spinna upp. Jag har trott att jag var färdig med hans ull men nepp så var inte fallet. Och jag har nog en förklaring, ganska godtagbar.. I förra huset fick jag gömma och placera ull, spinnutrustning, kardgrejer, nystan, kardflor osv över hela huset eftersom jag inte hade något hobbyrum. Det var ull i lådor under sängarna, i skåp, i klädkammaren, i barnens rum osv. Nu när allt är samlat så dyker det upp grejer :)
Så, jag fick njuta av Tritons ull lite till, den är verkligen fantastisk att spinna för hand. Hoppas det går i arv till hans avkommor, kan i så fall varmt rekommendera att köpa föl efter Triton. Eller kanske bara ull?