Att pigga upp sig

Ibland är världen stor och motig, ibland är man liten och lite trött. Och vill liksom bara få vara ifred en stund. Just så kändes det för mig ikväll.
Jag lägger in inlägg på fb som får mothugg, en del svarar så typigt att man nästan vill ge upp. Eller svara surt tillbaka. Eller bara skita i det.
Ja, världen är motig ibland.
För att muntra upp mig själv, fast det faktiskt inte alls är synd om mig, så gick jag ikväll upp på min fiberverkstad. Mitt egna röriga rum som är överfullt av spinnrockar, ull, kardflor, stickmaskiner, mer ull, lådor, fina små tavlor som ska sättas upp.. Och ännu mer ull. Det ligger ulltussar på golvet, jag får lite på strumporna när jag går. Brunt.. Hmm det är nog från centaurus.. Svart.. Är från antingen Triton eller Amorina... Vitt... Är nog från Eros. Ja ungefär så, men det gör mig glad när jag ser de små fibertussarna.
Jag satte mig med ett kardflor av Amorinas baby-ull och spann... Mjukt o fint går det, hennes fiber är långa så jag kan jobba stort med händerna... Drar flyttar sträcker matar, tramp tramp tramp. Kattungen på 12 veckor kom in och lekte en stund, jag ser på honom och ler samtidigt som jag spinner vidare.
Jag tittar mig runt i rummet o funderar på hur i all världen jag ska få någon ordning här? Hyllor, måste skaffa hyllor. Hmm. Och en riktigt bra arbetslampa i golvmodell. Sen glider tankarna vidare mot den kurs jag vill hålla i vinter. Lokal är redan bestämd..
Men innehållet? En dag eller två? Hur mycket hinner man på två dagar om man är ny i ullvärlden? Klart är i alla fall att kursen ska vända sig mot alpackafiber, enbart. En kort teorilektion tror jag man ska börja med, om fiberns struktur och vad man ska använda de olika typerna av huacayafiber. Sen ska vi spinna. Jag har några rockar man kan få låna men bäst är ju om de tar med sin egen. Eller lånar? Och hur många deltagare hinner jag med? Tio?
Man kanske skulle ha små stationer, färga ull i en hörna, tova i en annan och spinna däremellan? Eller ska vi skirta fällar tillsammans? Hmm. Och så måste vi så klart klämma in ett studiebesök hemma hos våra alpackor, prata fiberstruktur och avel, plus och minus om den och den ullen.
Så tittar jag ner på spolen, den är full.
Upp med garnet på spolmaskinen, häpp! En kväll avslutad på bästa sätt.

Föl!

Idag är det torsdag, men ingen vanlig torsdag ändå.
Vi har gått och väntat på Evita, hon har sett fölfärdig ut i flera dagar.. Och idag var det dags!
Peter steg upp och rastade hundarna, hämtade tidningen, kollade ankorna och gick sen ner i ladan. Där låg Evita och var i full fölning! Peter ringde snabbt mig för jag har ju missat varenda fölning det här året. Morgonrock, byxor och foppatofflor på, sen galloppade jag ner till ladan. Fölet var stort, Evita var besvärad. Det är svårt det där med att veta om man ska hjälpa till eller inte. Men, vi valde att hjälpa till försiktigt. Peter lirkade med fölet när Evita krystade, hon låg ner och gungade från sida till sida. Så la hon sig på sidan och plupp så kom en långbent grabb ut. En hingst!!!! Peter och jag tittade på varandra, det här är inte klokt! Vilken tur vi har haft i år med alla föl!!! Tre vackra stoföl och nu en hingst som faktiskt kan användas på alla våra ston om några år! Så skönt att kunna fixa det där med hingst och betäckning på ston här hemma, slippa köra iväg o lämna och hämta ston och hingstar.
Nu har vi Eros. Och lille grabben här. Kanske även Diego kan användas framöver, jag är lite osäker på honom men det är pga hans färg.
Den här lille grabben, som ännu inte fått sitt namn, ser brun ut. Han verkar även vara jämnt brun men grå i ansiktet och har en vit fläck i pannan. Mamma Evita har ju sin vita fläck i pannan och är lite gråsprängd i ullen på halsen. Och grabbens pappa är Ambersun Centaurus, en fantastiskt snygg hingst som går nere hos Kusipacha alpacka i Tomelilla. Centaurus ägs av Ambersun men står till förfogande för alpackadamer här i Sverige. Man får liksom passa på när det finns sådana snyggingar att tillgå.
Nä nu ska jag hjälpa grabben hitta matbaren på mamma :-)
Lycka!!!!!!

Rock

Upp på spinn-rummet, fram med älsklingen, på med Spotify och låtvalen är fartiga.. Spela riktigt högt och SPINN!!! Snabbare snabbare, låt ljudet från spinnrocken vandra igenom golvet o ut i väggarna, ta PLATS och LÅT rocken kämpa! Snabbare snabbare, svetten pärlar och ullen svischar in på spolen. Känn hur du nästan når maxfart på vad rocken klarar, se hur den svajar av ansträngning och pressa lite till. Hur fort kan det gå? Hur snabbt kan man spinna med bra resultat? Utmanar mig själv, utmanar rocken... Och vickar njutningsfullt med huvudet i takt med den medryckande musiken. Och vips, där är spolen så full att den nästan kräks.. Jag stannar upp, ser på rocken och konstaterar att den bara är den bästa rocken jag har. Byggd 1856.... Respekt!

Amorina

Den här fällen hade vi som övningsobjekt, det är Amorinas fäll.vilken skillnad det är på vuxen alpacka och babyalpacka! Såå mycket lättare att göra ren

Bebisalpacka

Här är en riktigt uschlig babyalpacka-fäll, fyyyy och usch vad skräp de samlar. Vem vill skicka in sånt här till ullutställning? För att få denna ren så krävs det kam och då förstör man ändå ullens struktur (staplarna försvinner)

Skirting

I helgen har vi haft besök av Tulo från Finspång, en nybliven alpackaägare (och åsneägare).
Vi har ägnat mycket tid åt att titta igenom alpackafällar, om de går att göra iordning inför ullutställning eller ej.
Vi började med Amorina för vi ville öva på en fäll som inte ska ställas ut. Vi vände från klippsida till utsida, plockade skräp och tog bort 'second cuts'. Därefter började vi ta bort stycken från kanterna som var fula, dvs sådana med mycket täckhår i eller som var väldigt korta för man vill även ha bort ullstycken som har kortare fiber än övriga fällen. Till slut var vi nöjda och la undan fällen. Så tog vi fram Glimmas fäll. Och som en typisk fölfäll var den väldigt full med skräp. Vi började plocka. Och plocka. Längs med ryggraden var det hopplöst, det gick inte att få rent. Gamla smulade löv, mossa, pinnar, halmflisbitar mm. Vi gav upp och la ner hennes ull i påsen igen.
Så tog vi Dixies fäll. Den var också skitig nästan lika illa som Glimmas. Vi höll på en stund men gav upp där också till slut. När vi konstaterade att vi inte kunde få den i utställnings-skick hämtade jag frisörsaxen och började putsa bort topparna med skräp i. Sedan vet jag att kardmaskinen rensar bort mycket skräp.
Och så var det Diegos tur. Tulo är en morgonpigg figur så hon la 2.5h på att skirta diegos ull. Den är nu nästan färdig för utställning.. Men så är frågan, vilken klass ska den fällen anmälas i? Brun? Multi? Rose grey? För diegos multi-fläck sitter ju i hans ansikte och inte på ryggen där fällen kommer ifrån.

Sist tog vi fram fällen från Eros, fantastiska mängder ull! Här var vi noga, vi plockade o plockade. Plockade ut små fiberprover från vänster, mitten och bak för att få mått på hur lång fibern över hela fällen ska vara. Och sen var det bara att plocka vidare.. Och vilken ull! Den är så jämn i kvalitet och längd! Och en glans som är otrolig.
Nu är hans ull färdigskirtad och nedlagd i en genomskinlig säck, redo att skickas iväg när det är dags.

Bilden ni ser är på Eros ull, visst ser den härlig ut!

Funkis!

Ikväll satte jag nytt drivsnöre på den senast inköpta spinnrocken och testade den, och den är FUNKIS!!! Fräckt! Jag blir alltid så glad när jag hittar gamla spinnrockar som fungerar. Troligen kommer denna rocken flytta hem till en väninna i Ljusfallshammar:-)