Mat-ro

När vi hade åtta alpackor gick utfodringen lugnt o stillsamt men när vi fick hem ytterligare två damer så blev matkaoset ett faktum. Alla sprang i allas spannar och de nya vågade inte äta. Men nu har vi hittar lösningen! Vi stänger in Alaska i egen hytt vid utfodringen, då är lugnet tillbaka. Hihi :-)

Bild på pälsluggade Alaska

Här är en bild tagen idag på vår Alaska. Det ni ska titta på är hennes framben, hon har alltså lyckats lugga av sig pälsen på framsidan av båda frambenen. Denna lilla snorpa, hur kommer detta gå på utställningen.. :-/

Ingen Alaska till utställningen..?

Nu har vi bott på vårt nya ställe i skogen i lite mer än en vecka. Våra alpackor trivs oerhört bra med sin nya stora hage med kuperad terräng. Men, vi har ett problem... i hagen, som ej har betats på ett par år, så växer det slånbärsbuskar. Och alpackor älskar att gå igenom buskar för det river gott under magen och på benen... men slånbärsbuskarna är otroligt taggiga och hårda, på fölens päls så är det en ren katastrof. Vår lilla Alaska, nu tio månader gammal, älskar buskarna och kastade sig in i dem redan första dagen. Hon kliade sig så hårt att hon fastnade och fick slita sig loss. Men, hon ger sig liksom inte. I förrgår såg vi att hon blivit av med en stor tuss med ull i nacken, precis mellan rygg och hals... ungefär 15x15cm. Och igår såg vi att hon ryckt av pälsen på båda frambenen, det är bara en dryg centimeter kvar in till benet. På båda benen!! Så hon ser ju förfärlig ut, sådär kan hon inte åka till utställningen i april. Vi ska så klart gå och röja ner buskarna vid tillfälle men vi har fått prioritera ned detta göromål mot allt annat vi måste göra före. Exempelvis så måste gamla huset tömmas och städas ur helt innan den 2/4 då det övergår till de nya ägarna.

Men lilla Alaska... och det är bara hon som ser så tuffsig ut. Det kan alltså vara så att hon får avstå utställningen i år och i stället åka nästa år. synd.
Men mitt lilla fibernördiga jag funderar ju på hennes fiberkvalitet, varför trasslar hennes ull in sig mer? Och varför går den av så lätt? Den verkar vara mer porös än övriga alpackabebisarnas ull.. Lider hon av vitamin/mineralbrist? Finns det något tillskott man kan ge så hon får en starkare fiber? Eller är hon så finfibrig att det går av pga det? Hmm..
Jag ska i alla fall grotta ner mig i hennes ull när den är avklippt. Jämföra med de andras med vitt och svart papper, titta på det i mikroskopet (man kan sno barnens mikroskop till sånt göra) dra sönder det mot örat för att höra om det är mer poröst än de andras.. och inte minst skicka in ullprov till analys.
Fördelen med att de blir klippta är att de yttersta topparna klipps bort och djuret får en mer behändig ull som inte fastnar i allt. De yttersta topparna har ju suttit på alpackan när det legat i mammans mage i fostervattnet. De topparna är blekta och väldigt porösa jämfört med fibern som växer ut när fölet är ute ur magen. I vissa länder klipper man alpackafölen väldigt tidigt för att klippa bort den porösa delen av ullen. Och jag kan förstå varför men kan inte riktigt gå med på att det är bra för alpackan, som ju behöver sin ull till skydd för väder och vind, och insekter.

Nu hoppas jag bara att de övriga fölen inte fastnar i buskarna och förstör sin päls såsom Alaska gjort. Suck.

Välkommen hit Artemis och Glimma

Igår flyttade ytterligare två alpackadamer hit. De kommer från Ulf och Bitte Åberg i Langstorp.
Artemis är mamma till vår Daphne, hon ger fantastiska föl. Och hennes dotter Glimma, född 2011.

Välkomna hit!

Extradelarna som kom med posten

Måste ju såklart komplettera föregående inlägg med en bild på godispaketet

Extra delar

Jag har snöat in på Tradera, det är ju ett fantastiskt forum där man kan hitta fantastiska saker utan att behöva springa runt i affärer. Som spolvingar och träspolar till exempel.
Det här paketet kostade mig runt 150:- med frakt och innehåller två spolvingar och sju träspolar i olika storlek.

När man jobbar med gamla spinnrockar så är det alltid bra med ett extra lager av sådana grejer.
Jag ser nu att de snurrat upp vanlig sytråd på ena spolen? Intressant....

Älskade spinnrock

Du står så stolt och vacker i mitt vardagsrum.
Snart ska du stå i ett spinn-rum och användas flera gånger varje dag.
Vilka fantastiska garn du kommer ge mig.

Puss!

Grimträning

Just nu är det grimträningstider på små alpackor, vi ska till utställning i slutet av april och då måste de vara redo och trygga. På bilden ser ni vårt hingstföl Don Diego, han är född i mitten av juli. En riktig kax-pelle har han blivit så han får nog finna sig i att bli min lilla hand-alpacka så fort tillfälle ges. Färgen? Ja den är obestämbar... Han är brun.. Fast roan... Fast dark grey... Eller multi? Det var ett härke att välja vilken grupp han skulle anmälas i.
Till slut valde vi multi. Bra eller dåligt? Det får vi se....

Saf's ullgrupp

På Svenska Alpackaföreningens senaste årsmöte blev jag tillfrågad om att gå in och driva ullgruppen, en av föreningens arbetsgrupper. Självklart sa jag JA! Jag känner så starkt för alpackafibern och vill lära mig så mycket. Idag är det dåligt utbud på kurser som riktar sig mot alpackaullen, det är ju otroligt tråkigt. Ullen är ju så användbar och rolig att jobba med, man vill bara fortsätta spinna... Eller jämföra fibrer... Eller fundera på hållbarhet i djurets ullutveckling osv.

Idag skickade jag i alla fall ut inbjudan till uppstartsmöte med ullgrupp 2012, vi måste i alla fall börja. Jag skulle väl tro att ett av våra mål kommer bli att anordna en alpackaull-utställning även i år, det håller jag tummarna för. En utställning där man bara skickar in den klippta fällen från alpackan är ju en rätt bekväm utställning. Fällen ska ju i o f sig beredas men när den väl är klar o inskickad så är det ju bara att invänta bedömningapapper och förhoppningsvis en rosett eller ett band :-) vår kommande avelshingst Eros har en otroligt fin och jämn kvalitet på sin ull. Jag hoppas att detta går i arv så att vi får in några priser, det vore ju fantastiskt roligt!
Och återigen, jag tror på fiberns låga SD-värde, det är mer värt än superlåga microner :-)

Lyckan i något andra ser som skräp?

I vårt hem har jag alpacka-ull utspritt över hela huset. Det ligger under sängarna i platsbackar, i klädkammaren i säckar och kartonger och i garnnystan i fönstren. Det gör mig ingenting, snarare TVÄRTOM för det ger mig energi och glädje av att se dessa grejer... som nu igår till exempel, när jag skulle röja undan på köksbänken och hittar en tuss ull från vår svarta Amorina, en alldeles ljuvlig tuss...bara en tuss... och jag tog den i min hand, snodde lite mellan fingrarna, grävde ner näsan och luktade... och med ett léende la jag tillbaka ulltussen på köksbänken igen :-) För att kunna njuta nästa gång jag vill röja av köksbänken :-)