söndag 27 maj 2012

I väntan

Vi är just nu mitt i fölväntans tider. En alpacka går ungefär 330-365 dagar från betäckning till fölning, sen finns det alltid undantag. De som går kortare tid och de som går längre.
Nu idag har Daphne gått 341 dagar, Artemis 327 och Cleo 317.
För fyra dagar sedan sjönk Artemis mage ner, bandet i ryggen som håller fölet på plats har lossnat (inuti) så då ser det ut som att fölet ligger långt ner, som att man lagt en stor melon i en hängmatta. I flanken går magen in ordentligt, som ett stort hålrum. Då är det nära. Sedan ska magen åka upp lite igen och då är det dags.
Daphnes mage åkte ner idag och hon har förvärkskänningar. Artemis står helst på samma ställe, kniper, lägger tyngd på frambene och knäar lite med bakbenen och kutar med ryggen. Jag har varit på helspänn nu sedan i fredags, jag är redo!!
För Artemis är en av få alpackor som inte klarar fölningen utan hjälp.
Med vartenda föl har det varit samma sak, huvud hals och ben kommer ut fint men därefter lägger värkarbetet av. Fölet stannar/fastnar med bogen. Då behöver man vara där och hjälpa fölet ut, försiktigt.

Idag när jag gick in i ligghallen hos tjejerna så kom Artemis fram till mig, ställde sig nära (0.5m?) och liksom sökte kontakt. Artemis är en väldigt avståndstagande alpacka som helst håller sig några meter bort från människan. Men nu börjar det närma sig fölning. Som att hon frågade mig 'är du med mig när fölet kommer, hjälper du mig då Sofia?

Alpackor är magiska...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar