Liten är nu stor

Vårt lilla förstfödda föl Amorina är nu två år gammal och fick därför träffa hingsten Eros i lördags.
Jag har haft lite beslutsångest angående om Amorina skulle träffa hingst över huvud taget i sitt liv, hon är ju vår sneda lilla kärlek. På alpackaföreningens hemsida har jag publicerat berättelsen om Amorina och hennes speciella snedhet http://www.alpackaforeningen.se/sned-vid-fodseln/

Betäckningen varade i cirka tjugofem minuter. Eros är dubbelt så stor som Amorina och därmed väldigt tung. Amorina har lite svårt att ligga 'rakt', hennes högra bakben vill inte vika in sig ordentligt. Och det blev inte bättre med en så tung man på ryggen.. Så i slutet låg hon på sidan, det såg inte så värst bekvämt ut och jag var rädd att han skulle trycka sönder hennes lungor så min man och jag fick med förenade krafter välta tillbaka henne på rätt köl med hingst uppepå. Pust!
Allt gick annars bra, nu hoppas vi att allt går väl och att amorina får ett eget vackert litet föl.
Hennes snedhet ska inte vara ärftlig enligt veterinär. Och en alpacka mår bäst när den är dräktig.. Det är liksom det som är meningen med livet, i alla fall om du frågar ett alpackasto :)

Jag har fortfarande lite orosmoln i magen.. Kommer amorinas höfter att klara tyngden av fölet i slutet av dräktigheten? Kommer födseln gå bra?
Kanske blir det bara detta fölet? Eller så går allt hur bra som helst.

Visst är de ett vackert par?