Vitt alpackagarn

Även om man inte annonserar eller över huvud taget berättar för folk om produkter så får jag förfrågningar om färdiga produkter. Torgvantar till vår livsmedelsleverantör Magnus sambo, garn i mängder till en arbetskamrat som vill sticka en dubbel halsduksponcho, torgvantar till en annan arbetskamrat.. Ja sådär är det, det börjar bli kallt ute och då längtar man efter mjuka goa handgjorda grejer. Som mina :-)
Det som är jobbigt är att jag måste säga nej till beställningar, jag hinner inte riktigt med. Jobbar 100%, gård, djur av alla slag, barn och inte att förglömma huset som ska fejas titt som tätt till visningarna eftersom det är till salu. Men jag är ändå glad, och tacksam över min spinnar-gåva och att folk vill bära dem. Det är häftigt

Kardning

Igår fick jag tillbaka min kardmaskin, en begagnad Ashford som är perfekt till alpackans ull. Och eftersom det börjar trilla in beställningar på handledsvärmare och torgvantar så är det lika bra att sätta fart! Ullen på bilden kommer från Kusipaco Alpacka i Tomelilla, jag vet inte vad djuret heter som gett ullen. Men jag gissar på att det är en Ambersun-dam för den är så otroligt tät men inte finfinfibrig som ett ungt djurs ull är. Jag har handtvättat den först, det tycker jag att man bör göra när man jobbar med ljus ull annars ser produkten så skitig ut

Alpacka-prutt

Det här med att äga alpackor har många intressanta sidor. Förutom själva uppenbarelsen och samvaron av alpackan, njutningen i hanteringen av deras fantastiska ull och spänningen i avelsplaneringen så får man ju även ta hand om prutt-produkten. Alpackor är renliga djur, de skvätter inte överallt och bajsar minsann inte överallt. Nej, de har toaletter. Japp! De samlas tillsammans, siktar in sig och går tillsammans på toaletten. Med en luftbombares träffsäkerhet så lägger de bajset på hög. Och urine över den. Det betyder alltså att du kan gå barfota i en alpackahage utan att få alpackaprutt mellan tårna såvida du inte klafsar ut i deras toaletter :-)
Lättstädat är det definitivt.
På bilden ser ni mitt kvällsjobb, här är prutten i deras alpackatoalett. Med hjälp av räfsa och spade samlas den upp.
Alpackaprutt är en unin produkt, den kan användas som blomsternäring direkt på rabatterna/krukorna/potatislandet för bajset behöver inte bränna. Det är dessutom relativt luktlöst om man jämför med häst, ko, gris, hund, katt, fågel.

Värt att prova alltså! Synd bara att man inte är mer trädgårdsintresserad än man är...

Små blir stora

Nu är de små fölen inte så stora längre, de vill ha egna hinkar med mat i. Och för att de ska få äta i lugn o ro så stänger jag in de stora i fållan

Min älskling i en hörna

Sitter här vid frukostbordet och tittar på min älskling, dvs min första egna spinnrock. Jag spann på den igår här i köket men hann inte färdigt innan middagen skulle fram så rocken ställdes in i hörnet så länge. Och just sådär, med ullen hängande, så är rocken som vackrast.
Hon är daterad 1856, någon har skapat henne som trolig brudgåva till sin tillkommande, det var så man gjorde förr. Och någon har arbetat vid rocken i många timmar, fotbrädan är så ljuvligt nedsliten.
Jag gav 250:- för henne, tog henne hem och min man putsade upp henne. Jag smorde hennes delar och gav henne smörj. Hennes enda spole behövde finslipas lite inuti för att rulla lätt. Och jag har aldrig haft en såhär skön spinnrock, någonsin... Är ändå ägare till ett par stycken nu... Så därför har jag döpt henne till 'älsklingen'

Färgskala som riktmärke

Det ni ser här är en färgkarta över alpackans färger, den används som stöd vid färgbestämning på individen. Just denna karta är av engelsk standard, det saknas en färg här enligt min mening och det är färgen 'Roan', en brun färg med insprängda grå strån. Utgår man från nedan så är roanfärgsättningen 'brun med vita inslag' vilket inte är önskvärt. Vi har två sådana alpackor i vår flock, det är Evita och hennes son Don Diego.

Alpacka Suri-ull

Denna bild tog jag när jag var på alpacka-kurs nyligen. Det är bild på suri-alpacka-ull. Det finns två sorters alpackor, det är Suri och det är Huacaya. Våra alpackor är av rasen Huacaya. Suri är totalt annorlunda i känslan av ullen. Den känns... Kall och fuktig... Fast den inte är det. En otroligt tät ull, det är ingen luft mellan hårstråna som det är i huacayans ull. Denna ullen går mycket bra att spinna såvida den inte är för lång,
Då får man kapa fiberna på längden.
Suri är mycket blankare än Huacaya. Och eftersom den är så kompakt så blir det inte så stor mängd när man lägger upp det så här som vi gjorde. Det ni ser här är sadelklippet från ett djur, hade det varit från en huacaya så hade vi täckt hela bordet :-)