Rock

Upp på spinn-rummet, fram med älsklingen, på med Spotify och låtvalen är fartiga.. Spela riktigt högt och SPINN!!! Snabbare snabbare, låt ljudet från spinnrocken vandra igenom golvet o ut i väggarna, ta PLATS och LÅT rocken kämpa! Snabbare snabbare, svetten pärlar och ullen svischar in på spolen. Känn hur du nästan når maxfart på vad rocken klarar, se hur den svajar av ansträngning och pressa lite till. Hur fort kan det gå? Hur snabbt kan man spinna med bra resultat? Utmanar mig själv, utmanar rocken... Och vickar njutningsfullt med huvudet i takt med den medryckande musiken. Och vips, där är spolen så full att den nästan kräks.. Jag stannar upp, ser på rocken och konstaterar att den bara är den bästa rocken jag har. Byggd 1856.... Respekt!

Amorina

Den här fällen hade vi som övningsobjekt, det är Amorinas fäll.vilken skillnad det är på vuxen alpacka och babyalpacka! Såå mycket lättare att göra ren

Bebisalpacka

Här är en riktigt uschlig babyalpacka-fäll, fyyyy och usch vad skräp de samlar. Vem vill skicka in sånt här till ullutställning? För att få denna ren så krävs det kam och då förstör man ändå ullens struktur (staplarna försvinner)

Skirting

I helgen har vi haft besök av Tulo från Finspång, en nybliven alpackaägare (och åsneägare).
Vi har ägnat mycket tid åt att titta igenom alpackafällar, om de går att göra iordning inför ullutställning eller ej.
Vi började med Amorina för vi ville öva på en fäll som inte ska ställas ut. Vi vände från klippsida till utsida, plockade skräp och tog bort 'second cuts'. Därefter började vi ta bort stycken från kanterna som var fula, dvs sådana med mycket täckhår i eller som var väldigt korta för man vill även ha bort ullstycken som har kortare fiber än övriga fällen. Till slut var vi nöjda och la undan fällen. Så tog vi fram Glimmas fäll. Och som en typisk fölfäll var den väldigt full med skräp. Vi började plocka. Och plocka. Längs med ryggraden var det hopplöst, det gick inte att få rent. Gamla smulade löv, mossa, pinnar, halmflisbitar mm. Vi gav upp och la ner hennes ull i påsen igen.
Så tog vi Dixies fäll. Den var också skitig nästan lika illa som Glimmas. Vi höll på en stund men gav upp där också till slut. När vi konstaterade att vi inte kunde få den i utställnings-skick hämtade jag frisörsaxen och började putsa bort topparna med skräp i. Sedan vet jag att kardmaskinen rensar bort mycket skräp.
Och så var det Diegos tur. Tulo är en morgonpigg figur så hon la 2.5h på att skirta diegos ull. Den är nu nästan färdig för utställning.. Men så är frågan, vilken klass ska den fällen anmälas i? Brun? Multi? Rose grey? För diegos multi-fläck sitter ju i hans ansikte och inte på ryggen där fällen kommer ifrån.

Sist tog vi fram fällen från Eros, fantastiska mängder ull! Här var vi noga, vi plockade o plockade. Plockade ut små fiberprover från vänster, mitten och bak för att få mått på hur lång fibern över hela fällen ska vara. Och sen var det bara att plocka vidare.. Och vilken ull! Den är så jämn i kvalitet och längd! Och en glans som är otrolig.
Nu är hans ull färdigskirtad och nedlagd i en genomskinlig säck, redo att skickas iväg när det är dags.

Bilden ni ser är på Eros ull, visst ser den härlig ut!

Funkis!

Ikväll satte jag nytt drivsnöre på den senast inköpta spinnrocken och testade den, och den är FUNKIS!!! Fräckt! Jag blir alltid så glad när jag hittar gamla spinnrockar som fungerar. Troligen kommer denna rocken flytta hem till en väninna i Ljusfallshammar:-)

Jag är hänförd, förförd och kär!

Igår fick vår Cleopatra sitt första stoföl, en tjej efter Ambersun Centaurus.
Denna lilla tös är något av det sötaste jag sett! En sådan otrolig lyster i fibern, en mjukhet och en färg som verkligen drar ögonen till sig. Mums!
Alla våra föl är förstås vackra och speciella men denna lilla dam är något alldeles extra. Nu återstår det att se hur ullen utvecklar sig..... Kanske har vi fått till vårt första topp-föl? Mamma Cleo är väldigt förtjust i sin vackra dotter, hon pussar luktar och njuter av sitt alldeles egna föl. Och bryr sig inte ett dugg om att vi vill hälsa eller väga fölet men de andra alpackorna får minsann inte komma fram. Här är det skillnad på folk o folk :-)

Och så var det detta med namnet... Hmm.... Vi kommer nog snart fram till det också

FÖÖÖÖL!!

Vi har fått två föl av fyra så här långt. På bilden ser ni fjolårsfölet Alaska i bakgrunden och framför henne står Dundra till vänster och Athena till höger.
Först ut var Athena, hon är dotter till Artemis och hingsten Ambersun Evolution. Hon är så vit att det nästan gör ont i ögonen. Första dagarna förde den vita färgen mina tankar till ett par nya vita gympaskor, ni vet sådana som lyser!
Dundra kom därefter, dotter till Daphne och Ambersun Evolution. Dundra är inte vit, mera beige eller kanske light fawn? På bilden går det inte att se hennes färg för alpackorna har hittat en gammal eldningsplats och gladeligen rullat sig i detta gråa elände.
Dessa två föl är väldigt mycket släkt. De har samma pappa (Ambersun Evolution) och Daphne är dotter till Artemis.... vilket gör att Athena är moster till Dundra. men de är totalt olika i ullen. Nu går det inte att säga så mycket om ullen eftersom den har legat i fostervattnet och därmed inte har de egenskaper som ullen får framöver. Det enda vi kan säga är att ullen på fölen är glansig och mjuk.

Nu ser vi fram mot Cleopatras föl, hon är idag på dag 345 och kan få vilken dag som helst.