På Svenska Alpackaföreningens senaste årsmöte blev jag tillfrågad om att gå in och driva ullgruppen, en av föreningens arbetsgrupper. Självklart sa jag JA! Jag känner så starkt för alpackafibern och vill lära mig så mycket. Idag är det dåligt utbud på kurser som riktar sig mot alpackaullen, det är ju otroligt tråkigt. Ullen är ju så användbar och rolig att jobba med, man vill bara fortsätta spinna... Eller jämföra fibrer... Eller fundera på hållbarhet i djurets ullutveckling osv.
Idag skickade jag i alla fall ut inbjudan till uppstartsmöte med ullgrupp 2012, vi måste i alla fall börja. Jag skulle väl tro att ett av våra mål kommer bli att anordna en alpackaull-utställning även i år, det håller jag tummarna för. En utställning där man bara skickar in den klippta fällen från alpackan är ju en rätt bekväm utställning. Fällen ska ju i o f sig beredas men när den väl är klar o inskickad så är det ju bara att invänta bedömningapapper och förhoppningsvis en rosett eller ett band :-) vår kommande avelshingst Eros har en otroligt fin och jämn kvalitet på sin ull. Jag hoppas att detta går i arv så att vi får in några priser, det vore ju fantastiskt roligt!
Och återigen, jag tror på fiberns låga SD-värde, det är mer värt än superlåga microner :-)
Dessa värden! Jag fattar ungefär hälften skulle jag tro... Men jag håller med om SD-värdets nytta. Det borde ju göra att man får mer garn av samma höga kvalitet. Eller?
SvaraRaderaJa garnet känns jämnare och blir inte så knutigt när man spinner. Och har man då samma längds på merparten av fällen så är det ju ännu bättre. man kan verkligen grotta ner sig i ett enda hårstrå... krusighet, djup i kurvan, hur många krus per cm, jämnhet över hela stråets längd osv osv :-)
SvaraRadera