Nu har vi bott på vårt nya ställe i skogen i lite mer än en vecka. Våra alpackor trivs oerhört bra med sin nya stora hage med kuperad terräng. Men, vi har ett problem... i hagen, som ej har betats på ett par år, så växer det slånbärsbuskar. Och alpackor älskar att gå igenom buskar för det river gott under magen och på benen... men slånbärsbuskarna är otroligt taggiga och hårda, på fölens päls så är det en ren katastrof. Vår lilla Alaska, nu tio månader gammal, älskar buskarna och kastade sig in i dem redan första dagen. Hon kliade sig så hårt att hon fastnade och fick slita sig loss. Men, hon ger sig liksom inte. I förrgår såg vi att hon blivit av med en stor tuss med ull i nacken, precis mellan rygg och hals... ungefär 15x15cm. Och igår såg vi att hon ryckt av pälsen på båda frambenen, det är bara en dryg centimeter kvar in till benet. På båda benen!! Så hon ser ju förfärlig ut, sådär kan hon inte åka till utställningen i april. Vi ska så klart gå och röja ner buskarna vid tillfälle men vi har fått prioritera ned detta göromål mot allt annat vi måste göra före. Exempelvis så måste gamla huset tömmas och städas ur helt innan den 2/4 då det övergår till de nya ägarna.
Men lilla Alaska... och det är bara hon som ser så tuffsig ut. Det kan alltså vara så att hon får avstå utställningen i år och i stället åka nästa år. synd.
Men mitt lilla fibernördiga jag funderar ju på hennes fiberkvalitet, varför trasslar hennes ull in sig mer? Och varför går den av så lätt? Den verkar vara mer porös än övriga alpackabebisarnas ull.. Lider hon av vitamin/mineralbrist? Finns det något tillskott man kan ge så hon får en starkare fiber? Eller är hon så finfibrig att det går av pga det? Hmm..
Jag ska i alla fall grotta ner mig i hennes ull när den är avklippt. Jämföra med de andras med vitt och svart papper, titta på det i mikroskopet (man kan sno barnens mikroskop till sånt göra) dra sönder det mot örat för att höra om det är mer poröst än de andras.. och inte minst skicka in ullprov till analys.
Fördelen med att de blir klippta är att de yttersta topparna klipps bort och djuret får en mer behändig ull som inte fastnar i allt. De yttersta topparna har ju suttit på alpackan när det legat i mammans mage i fostervattnet. De topparna är blekta och väldigt porösa jämfört med fibern som växer ut när fölet är ute ur magen. I vissa länder klipper man alpackafölen väldigt tidigt för att klippa bort den porösa delen av ullen. Och jag kan förstå varför men kan inte riktigt gå med på att det är bra för alpackan, som ju behöver sin ull till skydd för väder och vind, och insekter.
Nu hoppas jag bara att de övriga fölen inte fastnar i buskarna och förstör sin päls såsom Alaska gjort. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar