Hemma igen efter årets alpackautställning

Årets alpackautställning bjöd på större konkurrens än någonsin förr, importdjuren är fler och aveln i Sverige blir stadigt bättre. Vi har väldigt fina djur i landet men de saknar den täthet (Density) och jämnhet (Standard Deviation) som de importerade djuren har. Våra djur är fina i form och kropp i övrigt.
Vi hade stort hopp om lilla Dixie, hon har så fina lockar. Men konkurrensen var för stor och varken Glimma, Dixie eller Alaska blev placerade i år. Däremot gick det bättre för vårt hingstföl HA Don Diego! Det var lite strul med färgbedömningen först, är han multi, brun eller grå?
Han blev placerad i multi till slut och ta mej tusan, han vann klassen! Ett förstapris!! Duktiga Diego! Det delas inte ut Championat i multi så det slutade där, annars kanske vi kunde fått ett band också? Vem vet :)
Lucas ställde upp i Juniorhandling med lilla Dixie, de skötte sig oerhört bra och fick en fin andraplatsrosett och en ryggsäck. Bra jobbat!
Nu smälter vi alla intryck vi fick, jag tror jag skriver mer om mina funderingar och tankar framöver här på Bloggen.

Planering.... vad ska med till utställningen och vad är fullkomligt onödigt?

Vi satte oss och skrev ned en lista imorse över saker vi ska ta med på resan...

* Djurägarintyg
* Kratta, bajshink, spade
* Vattenhink
* Vatten i dunk
* Grimmor varav en extra (ifall någon går sönder)
* Hösilagebal
* Pellets
* Mathinkar
* Piggborste (Att ta bort bajskulor från baksidan av bakbenen)

Och till oss så kom kylväskan överst på listan :-)

Frågan är nu.... vad har vi glömt?

Förberedelser inför helgens alpackautställning

Nu ikväll har vi skiljt av de fyra alpackor som ska med upp till utställningen i helgen. Dixie, Alaska, Diego och Glimma har fått en stor fålla inne i ladan. Varför? Ja så här har vi aldrig gjort förut utan vi känner oss fram med vad som är bäst..
* Alpackorna är torra vid utställningen.
* Vi får väck mossa pinnar och annat skröfs ur ullen så den är ren till utställningen.
* fölen är frånskiljda sina mammor några dagar innan avfärd

Bra eller dåligt beslut? Ja det får vi se.. Säkert kommer vädret vara kanonfint bara för att vi stängt in dem, men man vet aldrig med april månads vädernycker.

Det intressanta är att deras mammor beter sig som att inget hänt, de går förnöjt och tuggar.
Bland de instängda fölen var det desto mer aktivitet. Glimma blev smått panikslagen, sökte igenom nätet efter hål, kollade höjd om hon kunde hoppa över osv. När hon konstaterat att de är instängda så sattes rangordningen, ny flock ny ledare... Och ledaren är -Glimma! Tadaaaa! Det trodde jag inte, jag var helt övertygad om att Alaska skulle ta kommandot. Intressant i alla fall.
Vi fortsätter med grimträning imorgon, provar ut vilken grimma som sitter bäst osv. Ska väl även se över fötterna en extra gång så inte deras klor är för långa

Grimträning

Det börjar gå upp för mig att det snart är utställning!!!! Inte långt kvar nu, den 21 april är det dags.... Då får man se till att grimträna lite mer intensivt. Idag tig jag ut Diego och Amorina, vi gick en runda både utanför och inne i hagen. Det var länge sedan vi gick med Amorina, det kändes som att förflytta en tegelsten... Men i slutet släppte det och de gick fint med slakt koppel, härligt avspänt. Avslutet gick också bra. Diego gick till sin mamma men vände därefter o kom tillbaka till mig för att bara stå o nosa på min arm en halv minut.. Lycklig blev jag!

Mat-ro

När vi hade åtta alpackor gick utfodringen lugnt o stillsamt men när vi fick hem ytterligare två damer så blev matkaoset ett faktum. Alla sprang i allas spannar och de nya vågade inte äta. Men nu har vi hittar lösningen! Vi stänger in Alaska i egen hytt vid utfodringen, då är lugnet tillbaka. Hihi :-)

Bild på pälsluggade Alaska

Här är en bild tagen idag på vår Alaska. Det ni ska titta på är hennes framben, hon har alltså lyckats lugga av sig pälsen på framsidan av båda frambenen. Denna lilla snorpa, hur kommer detta gå på utställningen.. :-/

Ingen Alaska till utställningen..?

Nu har vi bott på vårt nya ställe i skogen i lite mer än en vecka. Våra alpackor trivs oerhört bra med sin nya stora hage med kuperad terräng. Men, vi har ett problem... i hagen, som ej har betats på ett par år, så växer det slånbärsbuskar. Och alpackor älskar att gå igenom buskar för det river gott under magen och på benen... men slånbärsbuskarna är otroligt taggiga och hårda, på fölens päls så är det en ren katastrof. Vår lilla Alaska, nu tio månader gammal, älskar buskarna och kastade sig in i dem redan första dagen. Hon kliade sig så hårt att hon fastnade och fick slita sig loss. Men, hon ger sig liksom inte. I förrgår såg vi att hon blivit av med en stor tuss med ull i nacken, precis mellan rygg och hals... ungefär 15x15cm. Och igår såg vi att hon ryckt av pälsen på båda frambenen, det är bara en dryg centimeter kvar in till benet. På båda benen!! Så hon ser ju förfärlig ut, sådär kan hon inte åka till utställningen i april. Vi ska så klart gå och röja ner buskarna vid tillfälle men vi har fått prioritera ned detta göromål mot allt annat vi måste göra före. Exempelvis så måste gamla huset tömmas och städas ur helt innan den 2/4 då det övergår till de nya ägarna.

Men lilla Alaska... och det är bara hon som ser så tuffsig ut. Det kan alltså vara så att hon får avstå utställningen i år och i stället åka nästa år. synd.
Men mitt lilla fibernördiga jag funderar ju på hennes fiberkvalitet, varför trasslar hennes ull in sig mer? Och varför går den av så lätt? Den verkar vara mer porös än övriga alpackabebisarnas ull.. Lider hon av vitamin/mineralbrist? Finns det något tillskott man kan ge så hon får en starkare fiber? Eller är hon så finfibrig att det går av pga det? Hmm..
Jag ska i alla fall grotta ner mig i hennes ull när den är avklippt. Jämföra med de andras med vitt och svart papper, titta på det i mikroskopet (man kan sno barnens mikroskop till sånt göra) dra sönder det mot örat för att höra om det är mer poröst än de andras.. och inte minst skicka in ullprov till analys.
Fördelen med att de blir klippta är att de yttersta topparna klipps bort och djuret får en mer behändig ull som inte fastnar i allt. De yttersta topparna har ju suttit på alpackan när det legat i mammans mage i fostervattnet. De topparna är blekta och väldigt porösa jämfört med fibern som växer ut när fölet är ute ur magen. I vissa länder klipper man alpackafölen väldigt tidigt för att klippa bort den porösa delen av ullen. Och jag kan förstå varför men kan inte riktigt gå med på att det är bra för alpackan, som ju behöver sin ull till skydd för väder och vind, och insekter.

Nu hoppas jag bara att de övriga fölen inte fastnar i buskarna och förstör sin päls såsom Alaska gjort. Suck.