Välkommen hit Artemis och Glimma

Igår flyttade ytterligare två alpackadamer hit. De kommer från Ulf och Bitte Åberg i Langstorp.
Artemis är mamma till vår Daphne, hon ger fantastiska föl. Och hennes dotter Glimma, född 2011.

Välkomna hit!

Extradelarna som kom med posten

Måste ju såklart komplettera föregående inlägg med en bild på godispaketet

Extra delar

Jag har snöat in på Tradera, det är ju ett fantastiskt forum där man kan hitta fantastiska saker utan att behöva springa runt i affärer. Som spolvingar och träspolar till exempel.
Det här paketet kostade mig runt 150:- med frakt och innehåller två spolvingar och sju träspolar i olika storlek.

När man jobbar med gamla spinnrockar så är det alltid bra med ett extra lager av sådana grejer.
Jag ser nu att de snurrat upp vanlig sytråd på ena spolen? Intressant....

Älskade spinnrock

Du står så stolt och vacker i mitt vardagsrum.
Snart ska du stå i ett spinn-rum och användas flera gånger varje dag.
Vilka fantastiska garn du kommer ge mig.

Puss!

Grimträning

Just nu är det grimträningstider på små alpackor, vi ska till utställning i slutet av april och då måste de vara redo och trygga. På bilden ser ni vårt hingstföl Don Diego, han är född i mitten av juli. En riktig kax-pelle har han blivit så han får nog finna sig i att bli min lilla hand-alpacka så fort tillfälle ges. Färgen? Ja den är obestämbar... Han är brun.. Fast roan... Fast dark grey... Eller multi? Det var ett härke att välja vilken grupp han skulle anmälas i.
Till slut valde vi multi. Bra eller dåligt? Det får vi se....

Saf's ullgrupp

På Svenska Alpackaföreningens senaste årsmöte blev jag tillfrågad om att gå in och driva ullgruppen, en av föreningens arbetsgrupper. Självklart sa jag JA! Jag känner så starkt för alpackafibern och vill lära mig så mycket. Idag är det dåligt utbud på kurser som riktar sig mot alpackaullen, det är ju otroligt tråkigt. Ullen är ju så användbar och rolig att jobba med, man vill bara fortsätta spinna... Eller jämföra fibrer... Eller fundera på hållbarhet i djurets ullutveckling osv.

Idag skickade jag i alla fall ut inbjudan till uppstartsmöte med ullgrupp 2012, vi måste i alla fall börja. Jag skulle väl tro att ett av våra mål kommer bli att anordna en alpackaull-utställning även i år, det håller jag tummarna för. En utställning där man bara skickar in den klippta fällen från alpackan är ju en rätt bekväm utställning. Fällen ska ju i o f sig beredas men när den väl är klar o inskickad så är det ju bara att invänta bedömningapapper och förhoppningsvis en rosett eller ett band :-) vår kommande avelshingst Eros har en otroligt fin och jämn kvalitet på sin ull. Jag hoppas att detta går i arv så att vi får in några priser, det vore ju fantastiskt roligt!
Och återigen, jag tror på fiberns låga SD-värde, det är mer värt än superlåga microner :-)

Lyckan i något andra ser som skräp?

I vårt hem har jag alpacka-ull utspritt över hela huset. Det ligger under sängarna i platsbackar, i klädkammaren i säckar och kartonger och i garnnystan i fönstren. Det gör mig ingenting, snarare TVÄRTOM för det ger mig energi och glädje av att se dessa grejer... som nu igår till exempel, när jag skulle röja undan på köksbänken och hittar en tuss ull från vår svarta Amorina, en alldeles ljuvlig tuss...bara en tuss... och jag tog den i min hand, snodde lite mellan fingrarna, grävde ner näsan och luktade... och med ett léende la jag tillbaka ulltussen på köksbänken igen :-) För att kunna njuta nästa gång jag vill röja av köksbänken :-)