Jag har fått i uppdrag att spinna ullen från alpackahingstarna Ambersun Romelius och Nybo Triton, här ser ni en del-leverans. Den svarta ullen från Triton är nu uppspunnen medans den bruna enbart är påbörjad. Totalt är här nästan 1.2 kg garn.
det intressanta i det hela är hur olika dessa djur känns mellan mina fingrar.
Tritons ull är högblank, lång, tung, krusig och jämn, den är lättspunnen och flyter fint.
Romelius ull är matt, lång, tunn, krusig och oerhört jämn. Den är mer finfibrig än Tritons ull. Och ändå är den mer svårjobbad. Den klumpar sig, det kan ju ha att göra med att den är så väldigt finfibrig. Men å andra sidan så kan jag göra garn så tunt som sytråd av denna ullen, om jag skulle vilja. Det går inte med den svarta ullen.
Man märker en skillnad i tyngden av nystanen, tar jag två nystan som är lika i storlek så skiljer det enormt i tyngden. Ett femtio grams Triton-nystan är bara trettiofem gram Romelius.
Den bruna hingsten är en väldigt fin Australien-import, den svarta är resultat av bra svenskt avelsarbete. Och i Australien har man kommit så väldigt mycket längre i sin alpacka-avel. Där är man verkligen ute efter ullen, att skapa garn och produkter av alpackan. Och då är det ju självklart så att man avlar fram djur med mängders mängder av ull och som håller bra jämn kvalitet över hela ryggpartiet. Det ger ju mer garn.
Men, jag gillar ändå den svarta ullen bättre. Så, om ett par år.... när Ulrika (som äger båda dessa hingstar) har fått fram alpackor med båda dessa hingstar i stamtavlan, då hoppas jag att de ärver Tritons glans och Romelius mängd och jämnhet. Och att jag får gräva ner fingrarna i den ullen också :-)
Här är bilder på garnet som ska skickas imorgon, visst är det en skön syn?
