Så, nu när det lagt sig så har jag äntligen kunnat plocka fram ullpåsen från Ambersun Romelius.
Det är onekligen något väldigt speciellt med den ull som alpackauppfödarna Ambersun har lyckats avla fram. Det som är den största skillnaden från de svenska djuren är ullmängden som är minst den dubbla mot vad vi får av ett djur vid klippning.
Halva fällen täckte hela vårt köksbord på 150x150cm!!!!
Och kvaliteten är god! Ullen är jämn i kvalitet, väldigt finfibrig och har en trevlig längd. Krusorna finns där men har plattat sig lite efter förvaringen.
Romelius lever tyvärr inte längre, han avled i vintras. Vår alpacladam Cleo träffade honom för betäckning förra sommaren men tyvärr blev det inget föl. Och jag kan liksom inte sluta fundera på hur fantastiskt det fölet hade varit! Han har, som tur är, lämnat föl efter sig på andra ställen så hans gener går vidare.
Vi får istället glädja oss med att vi har betäckt våra fyra vuxna ston med två Ambersunhingstar som har lika fantastisk ull som den på bilden här. Jag räknar med att vi får två vita föl, ett fawnfärgat föl och ett brunt föl. Eller kanske svart? Så spännande att vänta in fölen :-) fram till dess får jag gräva ner fingrarna i Romelius ull och drömma....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar